Jag inser just nu att jag inte har skrivit här och lagt upp bilder från min USA-resa vilket är ganska kasst om jag ska vara helt ärlig. Det kommer dock – var så lugnt.
Däremot hittade jag denna bild idag som jag tog med min iPhone när vi var i Washington D.C. På ett sätt tycker jag det är en vacker bild för att vara tagen av en iPhone 3GS.
Dessutom tycker jag den passar bra idag då det inte var länge sedan våra svenska soldaterna Gunnar Andersson och Johansson avled:
Ovanstående bild är på Marin Corps War Memorial i Arlington National Cemetary, den gigantiska kyrkogården med 100 000-tals soldater begravda.
R.I.P. Gunnar Andersson & Johan Palmlöv!
För den som inte har hängt med vad som hänt i mitt liv den senaste tiden och vad som kommer att hända tänkte jag köra ett litet uppsamlingsheat. I synnerhet gäller det för alla er som kanske inte har intresse av mitt professionella skrivande om marknadsföring, sökmotoroptimering, sociala medier mm på Joinsimon.se
Hej, Hej Honesty!
Som de flesta säkerligen vet så har jag börjat på Honesty, som är en reklambyrå men som även har ett väldigt stort digitalt fokus. Ja, jag har alltså blivit en sån där reklamare som ni alla säkerligen hatar. Däremot känner jag mig lite som en ulv i fårakläder då de obligatoriska reklamarglasögonen inte syns på mitt huvud samt hur många gånger har du hört en reklamare säga “vi måste jobba mer aktivt med länkbygge i den här kampanjen”.
Skulle inte tro det…
Amsterdam, baby
Ja, den 23 december åker jag till Amsterdam för att fira jul där med min familj, rättare sagt mina två bröder, fru till broder, brorson samt mina föräldrar. Som vanligt har fortfarande ingen som helst aning om vad jag ska göra där mer än att biljetterna är bokade. Räkna med uppdatering här på bloggen iaf 
New York – staden som aldrig sover…
Jag känner mig nästan som ett litet barn på julafton bara av tanken av att jag nästan direkt efter Amsterdam tar jag mitt pick och pack och åker till New York City. Från den 29 december och framåt i nästan två veckor kommer det stora äpplet att vara mitt. Jag kanske höjer upp förväntningar alldeles för mycket här men på något sätt är det en speciell känsla och dröm som går i uppfyllelse.
Det kommer bli spektakulärt, galet, fantastiskt och alla ni som följer mig här får räkna med att bloggen under några dagar görs om till en resedagbok för NYC
Cred för bilder: vgm8383, Grufnik
Jag har nu bott i Stockholm i två år. Det är en ganska lång tid som jag konstant i princip varenda dag använt mig av kollektivtrafiken i form av främst T-banor men även bussar och tvärbanor.
När jag innan Stockholm bodde i Göteborg var det de charmiga spårvagnarna som främst gällde för att resa till jobb och andra ställen i Göteborg. Det var resor där jag i princip varje vecka blev påhälsad av kontrollanter i vagnarna som kontrollerade ifall man hade betalt sin biljett.
Ska vara villig att erkänna att stundtals var jag slarvig och åkte dit utan giltigt färdbevis och fick då hosta upp 800:-. Efter ett tag så lärde man sig att inte vara lika slarvig och jag åkte således inte dit. Kontrollanterna var dock ett stående inslag.
Här i Stockholm har det varit annorlunda. Visserligen vakter vid spärrarna men jag har aldrig under mina två år blivit kontrollerad någonstans åkandes kollektivt. Inte en enda kontrollant på vagnarna. Nada. Absolut ingenting.
Jag kan tycka det här är ganska konstigt. Speciellt eftersom jag alltid haft giltigt färdbevis men ändå har det aldrig varit en enda kontroll när jag åkt. Kanske beror det på ren tur, men oavsett vad känns det fortfarande lite främmande. I jämförelse med Västtrafik verkar det som att SL inte kontrollerar över huvud taget.
Jag överlåter till er andra att analysera ifall det här är bra eller dåligt. Jag konstaterar bara fakta.
Det börjar bli mer och mer tydligt att Europa och ledarna i Europas stora fascination för Barack Obama mycket väl kan bli hans allra största last.
Förra veckans stora hype över Barack, Michelle och Oprah i Köpenhamn för att kamma hem OS var bara första steget och nu tuffar det vidare genom att Barack Obama har fått Nobels fredspris – efter 9 månader på sitt ämbete.
Vi kan alla tycka att det är lite löjligt att han fått fredspriset nu, speciellt eftersom han de facto inte gjort så mycket för världsfreden sedan hantillträdde. Många kan nog känna igen sig att just detta diskuteras flitigt vid alla fikabord, middagar samt via sociala medier.
Det som däremot är det absolut mest intressanta här är att det här gynnar bara Barack Obamas motståndare i USA. Det gynnar dem ganska rejält dessutom. För vänd på tanken lite: Hur lätt är det PR-mässigt att försvara att Barack Obama får fredspriset för amerikanare som gärna fortsätter kriget mot terrorismen?
Bilden av Barack Obama som en Messias som kan lösa allting, som tar öl med en polisman och professor, som kan snacka Iran från att inte ha kärnvapen, som åker över och försöker vinna OS till Chicago och som får pris av Norge är inte en bild som går hem bland alla i USA. Bilden av en överhets-ikon förstärks däremot lätt och jag kan bara tänka mig att många skakar på huvudet i USA.
Högern/konservativa/libertarianer/republikaner/vappenlobbyn/krigshetsare (kalla dem vad du vill) - tar givetvis tillfället i akt och attackerar Barack Obama. Och de gör det kraftfullt och eftersom de flesta i USA säkerligen – likt vi i Sverige – skakar på huvudet åt denna utnämning så är det stor chans att deras budskap går hem.
Det finns inte direkt någonting Barack Obama kan vinna på detta när det gäller befolkningen i USA för hur man än vrider och vänder på det skapas bilden av en president som är populär “i det där Vänster-Europa” samt får priser och åker på middagar. Fredspriset och vår eufori för Barack Obama håller faktiskt på att bli en björntjänst för honom.
Sanna mina ord när jag säger det: Det är mycket troligt att Barack Obama kommer att förlora i presidentvalet 2012. Det enda som står i vägen för ett sådant misslyckade är att republikanerna väljer en urusel kandidat, vilket de dock historiskt sett är ganska duktiga på.
Trots det är jag beredd att satsa 1000:- på att Obama förlorar 2012. Någon som vågar sätta emot?
Media om kritiken: SvD, Aftonbladet krönika 1, Aftonbladet krönika 2, Expressen, DN
Varje år vid de här tiderna sitter företag och funderar på vad de ska köpa för julklappar till sina anställda. Nu kanske inte alla som läser den här bloggen någonsin fått en julklapp av sin arbetsgivare men för er som fått det så vet vi alltid vad det brukar vara.
Det kan vara en Aladdin-box, en skål, en hjärtformad box med gelé-hallon, ett par biobiljetter eller någon annan helt intelligensbefriad julklapp. För många är det här mer standard än någonting annat och det är ibland med ett suck man tycker det är jobbigt att ens bära hem julklappen.
I just de här fallen kan jag vara glad över att nu välgörenhetsorganisationer ger sig in i matchen och erbjuder bra lösningar för chefer (och deras assistenter) som har dålig fantasi. Senast ut med kampanjsajt är Hjärt Lungfonden som med sin “Årets julklapp 2009“-kampanj uppmanar alla företag att ge bort forskartid som julklapp.
Så mitt tips till er alla är att skicka ett anonymt tips till din chef rörande kampanjen. Han/hon kanske förstår vinken 
