Egentligen har min tanke varit att långt innan lägga upp bilder från NYC, men jag har haft alldeles för mycket annat att tänka på så det har blivit nedprioriterat gång på gång.

Någon gång måste man dock ta sig i kragen och börja fixa tag i det hela, och jag ångrar nästan att jag inte gjort det tidigare. Just nu finns det ingenting som får en att må bättre än att drömma bort till ett kallt NYC där det inte finns några problem.

Nä, nu ska jag sluta babbla – här en liten portion av alla bilder från dag ett och två:

 

Samtliga bilder är tagna med min iPhone om det inte står utnämnt annat. Kommer uppdatera med bilder från de kommande dagarna, de är mycket bättre .

Anledningen till att jag skriver om det här på min personliga blogg är att de här två applikationerna kommer få en stor inverkan på mitt liv, mer än du tror. Någonstans inom mig då känns det inte mer än rätt att då föreviga dessa två Tweets

Som avslutning på min lilla semester förgyllde jag Stockholm med en nätt liten utgång tillsammans med en bunt tjejkompisar. Ingenting speciellt, men får i samma anda bjuda på en croppad bild Sandra tog på mig från Collage-djungeln.

Nä, nu åter till arbetet!

Ibland måste man klara av den olidliga smärtan som detta innebär, och därför har jag försökt mig på lite olika nikotin-fria alternativ, den ena värre än den andra.

Onico
Ja, smaken var väl helt ok i sisådär 10 sekunder innan jag börjar inse att det känns konstigt och stickigt. Flera minuter senare är ens gom ganska svullen och då läser jag på baksidan… Ingredienser: vatten, fibrer av havre och kakao. Just det, kakaoallergiker som man är gick det åt helvete.

XO’S Winter
Ungefär som att stoppa upp en minttablett under läppen. That’s it ungefär.

Energy
Sägs vara energiberikande men det märker jag ingeting av. Det smakar mest konstigt och har ingen smak alls. Yiack!

Kort och gott – nikotinfria portioner är helt enkelt skräp. Det är nog lika bra att slänga allting och köra hardcorevarianten och sluta helt.. Den hårda pinfulla vägen är den som kommer tas.

Wish me good luck!

För att berätta lite om hur det varit har veckan innehållit möte i Stockholm på måndagen, sedan tre fantastiska veckor på Sandhamn inför upptakten av Gotland Runt. Det har varit dagar där jag ansvarat för live-bloggande, rapportering, bilder av vår båt Avantime som gjorde bra ifrån sig under racet.

Sandhamn – fantastiskt vackert

Här ser ni mig från starten av Gotland Runt

Därefter var det att åka tillbaka till Stockholm för en dags fullspäckad dag workshop samt tre viktiga möten och jobb. Därefter sömn vid 23.30 för att gå upp 04.00 för jobb innan jag begav mig till “Almedalsveckan” i Gotland för en dag.

Den här bilden säger en hel del om hur det var för alla politiker som förbeställt taxi från flygplatsen

På ett av de bästa seminarierna under dagen.

Några seminarier och lite mingel under den mest händelserika dagen på väldigt länge var det dags för klassiskt rosémingel. Ni vet – jag måste ju uppleva spektaklet från insidan. Så efter fullspäckad dag, kväll som “entrévärd” så var det hemfärd och ett helt dygns sömn. Så är jag lite frånvarande från bloggandet så beror det på att jag kort och gott är trött, väldigt trött.

Så ett stort tack till alla intressanta personer jag träffade under veckan på Sandhamn & Gotland. Nu tillbaka i verkligheten

Innan jag avslutar är det är det nog på sin plats att jag kommenterar bedriften (?) att bli utnämnd till “Almedalens drygaste” av Politikerbloggen skvallerbloggen.

På fredagskvällen var jag ansvarig för insläppet till en av de enda och största efterfesterna under Almedalsveckan. Arrangörerna visste att det skulle bli kaotiskt så varför inte låta den person som varit minst på ön få vara ansvarig för insläppet, dvs. Simon? Så jag fick alltså vara nattens “Bad Guy” när varenda person under veckan skulle in, eller rättare sagt – försökte komma in.

Jag nekade säkert uppåt 300 personer pga. att de inte var direkt inbjudna. Så säkerligen har jag nekat flertalet riksdagsledamöter, ledarskribenter, politisk aktiva och framtida regeringsunderlag – till mångas förtret. Men tyvärr, sånt är livet ibland.

Precis så var det med Politikerbloggen-personerna som direkt försökte valsa in i lägenheten. Givetvis sade jag blankt nej till dem, jag hade ingen som helst aning om vilka de var. Jag är trots allt ingen politiker som trycker F5 på deras sajt.

Säkerligen blev de lite förvånande då de befunnit sig en hel vecka och kunnat glida in lite var stans. Nåväl, efter att jag såg Niklas Svensson kunde jag bekräfta vilka de var och de blev insläppta, men först skulle de prompt ta en bild, där de ville att jag skulle skämta och se lite “dryg” ut. Jag ställde upp på bilden som ett litet roligt skämt (spelevink som jag är) samtidigt som de garanterade att de inte skulle publicera det på bloggen.

Resultatet, ja – det ser ni på Politikerbloggen. Så nu är jag “Almedalens drygaste” enligt bloggen som läses av klubben för inbördes beundran. Hysteriskt roligt – det kan jag leva med

6.47 – Klockan ringer och jag är så trött att jag vill sova 4h timmar till, minst. Jag trycker på snooze, vaknar, snoozar för att till slut vakna.

7.14 – Kollar snabbt upp att kunden jag ska ligger sjuhelsikes långt bort om man åker kollektivt. Inser snabbt – Taxi!

7.58 – Taxin kommer och jag sätter mig i den för att åka iväg till kund.

8.33 – Tre minuter sen till kund pga. taxichaufför som tydligen inte kan hitta. Idiot!

8.41 – Workshop om sökmotoroptimering för en kommun i Stockholm påbörjas.

11.53 – Dagens första workshop avklarad.

12.43 – Efter att ha åkt buss, T-bana runt om i hela Stockholm är det dags för snabbt stopp på McDonalds och en trevlig Chicago-burgare.

13.19 – Äntligen tillbaka på kontoret. Mailkorgen proppfylld och mängder med saker som måste lösas de närmaste timmarna.

15.13 – Hunnit med en hel del mail och det smattras i presto-takt på tangentbordet för att hinna få iväg en offert om Sociala Medier.

17.45 – Hemma för att snabbt äta middag. Kyckling – mums!

18.20 – Tillbaka på T-banan för att ta sig in till för bio, Kenny Starfighter, med Judith, Christian, Jesper m.fl.

20.47 – Dagens kvällssamtal med Cedrik. Nytt projekt på gång där nyanställd krävs. Nice!

20.53 – Framme vid Sats Östermalm för att massakrera träningsmaskiner. Die, bröstmaskin – Die!

22.05 – Klar på gymmet och vandrar 50m bort där fantastiska Daniel Jouseff & Walter Naeslund vänder plattor på Collage

00.14 – Dags att gå från Collage för att äta en liten matbit och röra sig hemåt.

00.40 – Äntligen hemmma för att kolla mail, RSS, Facebook mm.

01.17 – Sömn!

Precis så mådde jag just i fredags kväll, fast utan gråt, och i all sin bitterhet tänker man just då på ett av de finaste orden i den inofficiella SAOL; hondjävul, fast man egentligen inte menar det. I all sin ensamhet lägger man sig i sängen och sover, som en tragisk person en fredagskväll.

Men jag är ingen långsint person, och vid dessa tillfällen finns det alltid saker som kan bota ens slag av sitt känslomässiga tonårsångest. Shopping!

Sagt och gjort möter jag upp min gode vän Erik Bentzboe för shopping på stan och inom loppet av 15 minuter är allting som vanligt igen. Jag stänger av känslorna, sätter på mig masken och har sedan en av de roligaste dagarna i mitt liv. Mer om det senare…

Så för att återigen låta lite som en tonårsbloggare: Kära blogg, så här fungerar jag ibland, och jag älskar det.

På T-banan Rådmansgatan sätter jag mig snabbt ned på första bästa säte för att inom loppet av två sekunder se vad som ungefär samtidigt satt sig mitt emot mig.

Mörkt hår, lika lång som jag. Ljusa chinos, blå skjorta samt kavaj. Givetvis med matchande näsduk som en liten detalj.

Just i det här ögonblicket inser jag hur patetiskt modetrenden har blivit. Exakt mitt emot varandra sitter två personer i 20-årsåldern med identisk klädsel & utseende utan någon som helst vetskap av varandra. Vi båda ler tyst mot varandra och förstår snabbt situationen, men någonstans känner jag igen denna person och ser den där nedsättande blicken mot en. Enligt honom är det jag som är kopian och den patetiska, inte han.

Det är då det snabbt slår mig – mitt emot mig sitter en av de där berömda stroppiga Stureplansprofilerna. Ni vet en av de som driver någon V eller Laroy-klubb samt är med på 10 vimmelbilder på Finest.se eller Stureplan.se varje helg.

Det som sedan utspelar sig är i sig tragikomiskt. Stureplansprofilen analyserar mig sakta men säkert uppifrån och och ned och i ser allmänt väldigt nöjd ut. Han har ju en lite dyrare kavaj, lite finare skjort och säkerligen är chinosen från Boss lite bättre kvalitet än mina Dr.Denim-chinos. Men under de få sekunderna han analyserar mig stannar plötsligt hans blick och övergår i snarare ett maniskt stirrande ned på mina fötter.

Jag inser just mitt övertag i denna tragiska demonstration mot varandra att det är mina berömda skor som väckt uppmärksamhet. I samma sekund kikar jag sakta ned på vad som blivit min motståndares skor och jag börjar glatt le, ett leende som kort och gott kan säger “fy satans vilken patetisk, tråkig, typ du är”.

T-banan avgår från Odenplan vidare mot S:t Eriksplan och mitt leende blir bara större och större samtidigt som stureplansprofilen blir allt mer besvärad. Jag lyfter upp ena benet på knät i ren och skär demonstration för att göra situationen än mer obehaglig för honom.

Plötsligt var det inte lika roligt att se ett stycke Simon sitta mitt emot sig hånler tillbaka.

Stureplansprofilen ställer sig upp i god tid för att gå av så fort som möjligt vid S:t Eriksplan. Stureplansprofilen går sedan av, men kastar sedan ett sista öga mot mig och mina skor, och där sitter jag med mitt bredaste smile någonsin. Jag vann, Simon vs Stureplansprofilen, 1-0.

Sajten är ganska raljerande mot våra ledande politiker och är en satir-sajt rätt igenom. Vissa delar är jag mer nöjd över än andra. Till exempel Hallelujah Hägglund som jag skrivit om samt även de olika valen man har på Jimmie Åkesson:

• Innerst inne är han säkert gay, han har bara inte kommit ut än…
• Heja Jimmie! Ut med alla som kommit hit sedan 1970!
• Främlingsfientlig rasist som bör motarbetas å det grövsta!
• Främlingsfientlig och dessutom skåning, kan det bli värre?
• Nä men titta, ännu en översittar-politiker!

Den första frågan angåend Jimmie homo är inte så verklighetsfrämmande. Med tanke på att främlingsfientliga Jörg Haider hade sin egna lilla toy-boy så…

Så frågan är nu bara vad för annat galet man kan göra på BytStatsminister.nu – några förslag?