Jag inser just nu att jag inte har skrivit här och lagt upp bilder från min USA-resa vilket är ganska kasst om jag ska vara helt ärlig. Det kommer dock – var så lugnt.
Däremot hittade jag denna bild idag som jag tog med min iPhone när vi var i Washington D.C. På ett sätt tycker jag det är en vacker bild för att vara tagen av en iPhone 3GS.
Dessutom tycker jag den passar bra idag då det inte var länge sedan våra svenska soldaterna Gunnar Andersson och Johansson avled:
Ovanstående bild är på Marin Corps War Memorial i Arlington National Cemetary, den gigantiska kyrkogården med 100 000-tals soldater begravda.
För den som inte har hängt med vad som hänt i mitt liv den senaste tiden och vad som kommer att hända tänkte jag köra ett litet uppsamlingsheat. I synnerhet gäller det för alla er som kanske inte har intresse av mitt professionella skrivande om marknadsföring, sökmotoroptimering, sociala medier mm på Joinsimon.se
Hej, Hej Honesty!
Som de flesta säkerligen vet så har jag börjat på Honesty, som är en reklambyrå men som även har ett väldigt stort digitalt fokus. Ja, jag har alltså blivit en sån där reklamare som ni alla säkerligen hatar. Däremot känner jag mig lite som en ulv i fårakläder då de obligatoriska reklamarglasögonen inte syns på mitt huvud samt hur många gånger har du hört en reklamare säga “vi måste jobba mer aktivt med länkbygge i den här kampanjen”.
Skulle inte tro det…
Amsterdam, baby
Ja, den 23 december åker jag till Amsterdam för att fira jul där med min familj, rättare sagt mina två bröder, fru till broder, brorson samt mina föräldrar. Som vanligt har fortfarande ingen som helst aning om vad jag ska göra där mer än att biljetterna är bokade. Räkna med uppdatering här på bloggen iaf
New York – staden som aldrig sover…
Jag känner mig nästan som ett litet barn på julafton bara av tanken av att jag nästan direkt efter Amsterdam tar jag mitt pick och pack och åker till New York City. Från den 29 december och framåt i nästan två veckor kommer det stora äpplet att vara mitt. Jag kanske höjer upp förväntningar alldeles för mycket här men på något sätt är det en speciell känsla och dröm som går i uppfyllelse.
Det kommer bli spektakulärt, galet, fantastiskt och alla ni som följer mig här får räkna med att bloggen under några dagar görs om till en resedagbok för NYC
Jag har nu bott i Stockholm i två år. Det är en ganska lång tid som jag konstant i princip varenda dag använt mig av kollektivtrafiken i form av främst T-banor men även bussar och tvärbanor.
När jag innan Stockholm bodde i Göteborg var det de charmiga spårvagnarna som främst gällde för att resa till jobb och andra ställen i Göteborg. Det var resor där jag i princip varje vecka blev påhälsad av kontrollanter i vagnarna som kontrollerade ifall man hade betalt sin biljett.
Ska vara villig att erkänna att stundtals var jag slarvig och åkte dit utan giltigt färdbevis och fick då hosta upp 800:-. Efter ett tag så lärde man sig att inte vara lika slarvig och jag åkte således inte dit. Kontrollanterna var dock ett stående inslag.
Här i Stockholm har det varit annorlunda. Visserligen vakter vid spärrarna men jag har aldrig under mina två år blivit kontrollerad någonstans åkandes kollektivt. Inte en enda kontrollant på vagnarna. Nada. Absolut ingenting.
Jag kan tycka det här är ganska konstigt. Speciellt eftersom jag alltid haft giltigt färdbevis men ändå har det aldrig varit en enda kontroll när jag åkt. Kanske beror det på ren tur, men oavsett vad känns det fortfarande lite främmande. I jämförelse med Västtrafik verkar det som att SL inte kontrollerar över huvud taget.
Jag överlåter till er andra att analysera ifall det här är bra eller dåligt. Jag konstaterar bara fakta.
Jag står här med foten på fören nu på tisdagsmorgonen och jag kliver av vår båt och blickar en stund ut över hela Sandhamn och just då slår det mig vilken genuitet som hänger i luften. En genuitet som är tämligen svår att hitta i Sverige.
När jag 2004 och 2005 var västkustens motsvarighet till Sandhamn, Marstrand, var det min första riktiga upplevelse av seglarlivet. Enligt göteborgare med viss mindesvärdeskomplex var “Marstrandsveckan” större än Båstadsveckan och “Stockholmsveckan i Visby.
Just därför samlades det trogna seglarfolket tillsammans med 17-20-åriga brats som enbart ville vara med om en fiktiv fest- och seglarkänsla. Varje kväll skulle alla minsann in på Societetshuset, eller “såsen” som det så fint heter i folkmun. Det talades stolt om att Kungälvs kommun sade nej till att en pizzeria skulle öppna för det inte var “Marstrandsmässigt”. Krystat, fiktigt och fullt av bekräftelsebehov. Så var Marstrand och vi alla drogs med i stämningen.
När jag nu spatserar runt kring Sandhamn är det någonting helt annat. Det är svårt att ta på det, men här samlas genuina seglare, sponsorer som jag för att umgås, ha kul med trevligt sällskap. Seglarhotellet med halvdan akustik är på långa vägar lika uppphaussat som Societetshuset på Marstrand. Men samtidigt marknadsför man sig inte som ett “societetshus”, och någonstans undrar jag om det inte är därför som fler från societeten troligen besökt Sandhamn än Societetshuset på Marstrand.
Visst, här festas det likt på Marstrand på båtarna, men här finns inte samma behov av bekräftelse. Allting är genuint, och det mina vänner – det är vad Sandhamn och Gotland Runt är enligt mig.
Ursprungligen postat på Avantimes Gotland Runt-blogg, men kände att den passade in här också
Ibland kommer det bilder som gör en så glad över, bilder som på ett enkelt sätt kan visa en ögonblickskänsla hos en person. Jag tänker i synnerhet på denhär fantastiska bilden på de båda frontmännen för Piratpartiet – Christian Engström samt Rick Falkvinge.
Bilden visar hur lättade, glada och värda de båda är till Piratpartiets valseger. De båda skrattande leende bara skiner ren och skär lycka. De har båda slitit för detta i tre och ett halvt år och vad de lyckats med är bara att imponeras över rent entreprenöriellt. De har båda lett en rörelse som på 3,5 år samlat över 200 000 svenskar att göra ett aktivt val och gå till vallokalen och rösta på ett helt nytt parti. Impressive!
Ja, så kan man väl symbolisera den här ljuvliga dagen. Medan jag sitter och njuter av kalla öl på stranden, härligt vin på kvällarna, stekhet sol på dagarna – allt på Mallorca verkar det som att hela Sverige går totalt bananas idag. Det är nämligen idag som förtidsröstningen börjar inför Europaparlamentsvalet, det första riktiga startskottet inför valet.
För att kunna förstå hur galen den här dagen kommer att bli räcker det med att titta på min gamle vän Niklas Wykman som fullkomligt går bananas inför denna dag:
Det är mycket intressant att se hur tempot i valrörelserna i Sverige fullkomligt exploderat på bara ett par år. Skulle liknande klipp som ovanstående dykt upp inför valet 2002 eller 2006 skulle det betraktas som totalt koko-bäng. Nåväl, vissa kanske tycker det fortfarande är lite knasigt, men ändå så förstår folk temat och hemma i Sverige är valrörelsen nu i full gång, vilket även märks av att kandidater och folktältar (!) för att rösta, lägg där till en och annan bloggkändis som givetvis är ute direkt.
Men, jag kan av förklarliga skäl inte förtidsrösta utan kommer istället ligga på stranden och dricka corona, äta gott och på avstånd betrakta detta stora spektakel. För att förklara hur min situation är idag på Mallis avslutar jag med en bild (så fort internet slutat haverera här på hotellet) där jag dricker mousserande från dagens frukost – skål!
Det är nya tider nu och det innebär att vilka som bör klassas som ens riktiga vänner bör omvärderas och internetifieras en hel del. Så här kommer en lista på punkter som avgör om ni är vänner med varandra… på riktigt.
Bloggrulle mellan ens bloggar
IRL-häng emellanåt
Facebook-vänner med varandra
Följer varandras mikrobloggar
Har varandras MSN
Kära blogg: Då sitter man här på ännu en värdelös SJ Internet-lina och ska försöka skriva ett inlägg om staden jag snart kommer befinna mig i, nämligen Göteborg. Nu kanske individer som Judith undrar varför jag ska besöka “Jävla Fittgöteborg” (Citat: Judith), och det ska jag givetvis förklara.
Anledningen är ganska enkel – ibland måste man [...]