Kort och gott kan man säga att de sista dagarna i Amsterdam var riktigt trevliga. Det innehöll besök på Concertgebouw för att lyssna på Concertgebouw Orchestras julkonsert samt även ett besök hos min farbror och hans familj.

Det är nämligen som så att min broder Andreas Sundén är försteklarinettist/soloklarinettist där. Concertgebouw
blev även klassat som världens bästa symfoniorkester 2008, inte så illa pinkat direkt

Nog skrivet, här kommer bilderna:

 

Holländarna firar inte jul som vi svenskar vilket är riktigt skönt på ett sätt då man slipper diverse julpynt och en galen stad. Det här gör att jag välförtjänt kan ta det extremt lugnt bara genom att lugnt strosa runt i en stad och bara reflektera omgivningen.

Så här kommer mina första reflektioner av jul i Amsterdam från en iPhones synvinkel:

 

Anledningen är ganska enkel – ibland måste man ställa upp för sina närmaste vänner och några gånger i livet dyker det upp tillfällen då man likt en farbror får ta sitt ansvar och åka iväg på den där släktmiddagen som man egentligen inte vill besöka, men för sin farmors skull ställer ändå åker till. Nu handlar det givetvis inte om någon släktmiddag utan i sann manlig vänskapsanda är jag i Göteborg och ställer upp för Erik Bengtzboe.

Men trots detta kan jag inte annat än här på tåget känna en stor nostalgi över Göteborg och mina år där. Göteborg var trots allt staden jag illa kvickt flyttade till för att så fort som möjligt slippa Fucking Åmål. Som en ung 19-åring var Göteborg allting som inte Åmål och till en början var tiden fylld med lycka och eufori. En lycka och eufori som åren därefter blandades med ondsinta spiraler samt min företagskarriär.

Men nu några år senare när jag återigen besöker Göteborg känner jag att det inte längre är så stort och fantastiskt som det en gång var. Några gånger då och då åker jag ned till Göteborg och för varje gång dyker känslan upp inom mig .. känslan av att jag nu växt ifrån den stad gjorde mig till den jag är idag.

Till en början var det en konstig känsla att man var borta från sin hemstad, men snart övergick det till att jag tänkte efter och i ganska snabb takt började jag inse att jag växt ifrån staden och de personer jag umgicks med där. Självklart är det säkerligen jag själv som förändrats, och inte staden, men jag kan inte annat än förundras över hur litet Göteborg börjar kännas.

Jag ska vara tokärlig, Göteborg är mycket mindre än Stockholm, både i attityden hos dolk och staden som sådan. När man var Göteborgare satt man alltid och raljerade över alla “Ståkkhålmare” och deras kaxiga attityd. Ett raljerande som faktiskt var mer talande om personen som det det än den det riktade sig mot. Raljerandet var en självbevarelse och ett sätt att dölja sin egen självsäkerhet, sitt mindervärdeskomplex och sin avundsjuka mot de lite snyggare, lite bättre klädda, och lite mer framgångsrika Stockholmarna. I jämförelse med Stockholm är och kommer alltid Göteborg vara en stor småstad medan Stockholm är en internationell stad.

Så när jag imorgon åker tillbaka till Stockholm, så finns det ingenting mer att säga än just, känn ingen sorg för mig Göteborg – Stockholm är mitt hem nu…

Men, helvetet och mardrömmen börjar sedan i Hallsberg där man under en timme måste invänta ett tåg på kvällen. Till en början var det lugnt och skönt, men sen kom ett riktigt fyllo fram och var allmänt påträngande mot allt och alla, låt oss kalla honom Johnny the fyllo. Sittandes med några enliters Castillo de Gredos satt han 2cm bredvid mig och kommunikationen bestod av “Hej”, “När går tåget till Stockholm”, båda fraserna upprepandes 27 gånger.

När tiden sedan är aktuellt för tåget att inkomma, som givetvis är 15 minuter sent sätter man sig sedan på X2000 i hopp om att man äntligen ska kunna få komma hem och slippa fyllot. Men icke! Johnny the fyllo lyckas med bedriften att betala för en biljett och komma på tåget och sätter sig givetvis ca 1,5m ifrån mig på tåget. Till en början är han givetvis en komisk figur, men sedan börjar det sakta urarta…

Johnny till trots, men sekunderna efter påstigningen får vi reda på från högtalaren att tåget nu åker norröver via Västerås pga. en urspårning av ett annat tåg utanför Stockholm vilket givetvis medförde stora förseningar. I en lite smått frustration springer man då själv skytteltrafik till bistron för att inmundiga sin sjunde kopp kaffe på tåget.

När man trodde att helvetet var över hör man sedan en kvinnliga lokförare basunera ut att tåget just kört på “en flock vildsvin” och blivit än mer försenade. Just det, en flock vildsvin, ingenting annat. Låter ungefär som att det plötsligt dykt upp ett lämmeltåg av vildsvin som kastat sig framför tåget. Som bonus på det hela har datasystemet slutat fungera och tåget kan då max gå i 80km/h hela vägen till Stockholm. Hurra! Två timmar försening – minst!

Åter till Johnny the fyllo… Under tiden har Johnny snart hälsat på hela vagnen och börjar nu stämma upp i skönsång med låten “Aj, aj, aj – det bultar och det bankar” samtidigt som den andra 1-liters Castillo de Gredos inmundigas. Vad som sedan händer är att en passagerare får nog och försöker dra ut Johnny the fyllo ut från vagnen eftersom han i all frustration inte orkar med att ha Johnny flåsandes i nacken i två timmar till. Johnny, full som han här ramlar givetvis och blir ledsen, och tumult uppstår givetvis i vagnen. Konduktörerna springer fram & tillbaka och får till slut tre personer att byta plats till 1:a klass bara för att ge Johnny lite “eget” spelrum. Resten av resan försöker vi medresenärer hålla koll på Johnny för att bespara andra resenärer fyllo-tjöt och fyllesång… det gick sådär…

Så sent som tusan efter brofel, flockar av vildsvin, datafel och Johnny the fyllo, dyr taxiresa till Sumpan så svär för mig själv – jävlar vad skönt det vore om man ägde den där Aston Martin man alltid drömt om och kunde peka finger åt SJ, men icke! Nåväl, får väl drömma ett tag till och återigen sätta mig på snigeltågs-SJ för ännu en mardrömsresa, frågan är bara om det kan bli djävligare än det jag varit med om igår?

Mina frustrationer under resan finns givetvis dokumenterade på Jaiku:
Jaiku – del 1
Jaiku – del 2
Jaiku – del 3