De senaste månaderna har jag varit extremt dålig på att träna. Mitt i sommaren blev det bestämt att jag skulle dra igång vårt bolag Iconvert och sedan dess har jag haft så mycket att göra att jag inte sedan dess tränat en enda gång. Nope, inte ens någon spontan löpning.
Men idag, den 2 december, var det dags att ta tag i sin träning på riktigt. Sagt och gjort vandrade jag idag iväg till Sats Odenplan för att träna och ska jag vara ärlig var det till en början en ganska tragisk upplevelse.
Glad som man är sätter jag mig där vid bröstpress-maskinen och i sin naivitet sätter jag vikterna på exakt samma som förra gången man tränade, för 6 månader sedan. Det visade sig vara en obehaglig upplevelse. Efter att knappt ha orkat första bröstpressen fick jag gradvis sänka mig hela tiden tills kroppen tills slut klarade av det…
... från 75kg till 50kg på några månader, Ouch!
Under de sekunderna var mitt kaxiga självförtroendet inte i någon superform och man kikar på sig själv och funderar en sväng vad man egentligen hållt på med de sista månaderna. Men envis som jag är ger jag mig fan på att inte sänka mig för mycket resten av träningen och lägger på fler vikter än jag egentligen klarar av. Tro mig, jag lär få känna av det rejält imorgon…
Så imorgon, mitt under Gasellmiddagen kommer jag nästintill gråta av smärta och knappt kunna ta på och av kavajen utav all träningsvärk. Eftersom jag tänkt dra igång träningen på allvar nu är träningsvärken någonting jag kommer få leva med de kommande två veckorna, men jag är inte den som deppar ihop…
Jag har nämligen gett mig fan på att I februari ska jag upp i 75kg och än mer, Beach 2009 here I come!
