Medan alla andra roar sig med att kolla på Kalle Anka, dricka glögg, supa sig fulla på nubbe samt öppna julklappar gör jag ingenting av vad en svensk jul hör till. Jag firar nämligen jul i Amsterdamvilket är en annorlunda upplevelse: Inga julklappar, inga barn och sist men inte minst – knappt något julpynt alls.
Holländarna firar inte jul som vi svenskar vilket är riktigt skönt på ett sätt då man slipper diverse julpynt och en galen stad. Det här gör att jag välförtjänt kan ta det extremt lugnt bara genom att lugnt strosa runt i en stad och bara reflektera omgivningen.
Så här kommer mina första reflektioner av jul i Amsterdam från en iPhones synvinkel:
[fortsätt läsa hela inlägget...]
Ibland mår man bara skit, ja just det, känslomässigt skit. Ungefär lika dåligt som när man som barn ramlade med cykeln rätt in i hela havet brännässlor intill vägen och gråtande kom hem till mamma helt knottrig på kroppen.
Precis så mådde jag just i fredags kväll, fast utan gråt, och i all sin bitterhet tänker man just då på ett av de finaste orden i den inofficiella SAOL; hondjävul, fast man egentligen inte menar det. I all sin ensamhet lägger man sig i sängen och sover, som en tragisk person en fredagskväll.
Men jag är ingen långsint person, och vid dessa tillfällen finns det alltid saker som kan bota ens slag av sitt känslomässiga tonårsångest. Shopping!
Sagt och gjort möter jag upp min gode vän Erik Bentzboe för shopping på stan och inom loppet av 15 minuter är allting som vanligt igen. Jag stänger av känslorna, sätter på mig masken och har sedan en av de roligaste dagarna i mitt liv. Mer om det senare…
Så för att återigen låta lite som en tonårsbloggare: Kära blogg, så här fungerar jag ibland, och jag älskar det.
